Den dära speciella känslan!

I kultur och idéhistoria pratar vi just nu om romantiken. Vi kom in på samtalet om den dära känslan, den dära känslan som inte kan förklaras, när du känner dig upprymd. Du kan inte förklara den riktigt. Våran lärare ansåg att den känslan var väldigt ovanlig, men att konsten, (musik, målningar, musikaler, danser m.m) kunde ge än den kännslan och att det var en av det få sätten man kunde uppnå den känslan utan att blanda in kemiska gifter (t.ex. droger).

Jag funderarde lite på detta och höll med konsten ger mig denna känsla. Men det finns något som alltid utan problem ger mig denna känsla; Guds närvaro!

Jag var på vinterkonferansen nu i fredags och den dära känslan möte mig, av upprymdhet och en fullkomlighet. Och jag förstod att det var alltid guds närvaro, att det alltid är guds närvaro! Gud är överallt i den dära målningen eller musik stycket. Känsan är så överväldigande så när jag sitter och lyssnar på Anders Sjöberg som predikade kunder jag inte låta bli att gråta, för att känslan är så överväldigande. Jag hoppas du försår vad jag menar för det går inte att förklara.Bless You! / Lina